Samtidigt som alla förbereder sig för IUSM samt IJSM i helgen så försöker jag kämpa med att kunna jogga och göra rehab så bra som möjligt. Det är inte lätt att vara skadad när alla andra får göra det jag älskar, man blir typ utestängd. Det är fuskigt tycket jag och massa orättvist, men som sagt så kommer det en tid för mig med, att kunna kämpa på löparbanan utan att behöva känna efter. Det hade varit väldigt skönt ska jag säga er. En del av er fattar hur svårt det är att sitta bredvid och se på när alla andra tävlar och gör det som man helst vill göra. Men jag ska säga till er som inte förstår att det är som att det står en tårta på bordet dag ut och dag in, varje gång ni går förbi det, och ni får inte ät, smaka eller röra den, SÅ käns det. (haha). För att inte låta för tråkig så ska jag ju i varje fall (även om jag fick döda någon på vägen!!) gå och titta på tävlingarna i friidrottens hus på lördag. Det kommer bli kul! Så lycka till nu alla tjejer och killar som ska tävla i helgen och hoppas att det går riktigt bra.

//The one who never stop believe in hope <3