Jag har tagit bort min blindtarm som var inflamerad, och vanligtvis så brukar man kunna åka hem dagen efter operationen, men det fick inte jag. Under operationen så upptäckte läkarna att blindtarmen hade spräckts, vilket gjorde att det samlades lite vätska och var i magen. För att kunna få bort detta varet så satte de en slang som gick från magen ut till en påse, detta fungerade bra och jag blev lite bättre. Det var mycket svårt att gå på toaletten samt att gå, ni skulle sett mig, jag som alltid är uppe och hoppar, gick som en kärring, fast på tå...
När de dragit ut slangen var det dags att åka hem tydligen, läkarna verkade inte förstå att jag hade jätte ont, knappt kunde gå, blev yr och i allmänhet mådde helt otroligt pissigt. De sa att det va normalt att ha ont efter en operation, åk hem. Jag visste inte bättre, litade ju på läkarna, så vi åkte hem.

 

Jag sov hemma endast en natt, och då han jag må både dåligt, ganska bra och sedan jätte dålig igen och då bestämde sig mamma. "Vi åker upp igen."

 

Smärtorna som kom va enorma, och de va tillochmed fler och starkare än innan operationen, jag fattade ingenting. Med morfinprutor i benen, drop i armen plus den otroliga smärtan från magen så kände jag mig halvt medvetslös, men tro mig, jag levde allt!

 

Efter en skiktrönten så trodde läkarna först att det var en var-ansamling som hade bildats i magen, men det vet de fortfarande inte riktigt. De trodde också att det kunde vara vatten. Med antibiotika i blodet tre dygn extra så kände jag mig bättre, jag kunde räta upp mig mer när jag gick och gå bättre med fötterna, benen bar mig. Eftersom att det blev en såpass stor förändring, snabbt, så struntade vi i att ta en ny skiktröntgen och jag ska istället göra det om cirka fyra veckor, just pågrund av att se om det går åt rätt håll osv.

 

I måndags kom Linn och Matilda och hälsade på mig på sjukhuset, det var så otroligt gullliga. De hade köpt med sig en blomma och en lite söt nallebjörn. Och tjejer, ni ska bara veta hur stor skillnade ni gjorde. Ni gav mig lite glädje på sjukhuset. Ni är för söta, tack!

Nu är jag äntligen hemma, har duschat, rät ut hårtet (som såg ut som ett fågelbo), ätit, kollat på tv, suttit lite i solen och kollat lite bloggar. Min sommarlovs start blev långt ifrån vad jag hade planerat med träningar och tävlingar. Det blev en ändring i schemat och jag kan inte göra något åt saken. Nu väntas en lugn sommar, med inte så mycket hård träning (till en början...Haha!), en resa till Spanien i två veckor och förhoppningsvis massor av sol samt bad. Jag har aldrig tidigare uppskattat det jag har så mycket som nu, jag är nere på jorden, och jag tänker ta för mig av det som finns.